Veronika Malmgren: ”Det var som att öppna en dammlucka”

Den 31 januari kommer Veronika Malmgrens nya roman Utanför revet. Här följer vi Claire som flyttar från London till den lilla ön Isle of Mull på Skottlands västkust. Det är makens arbete som tagit familjen dit och medan han arbetar är Claire föräldraledig med deras tre små barn. Utanför revet är en roman om livsval. Om familjeband som är både starka och sköra, om viljan att höra hemma någonstans, om att längta bort och samtidigt älska det man har.

Här berättar Veronika om boken och om sig själv.

Hej Veronika! Berätta om Claire, vem är hon?

Claire är konstvetare och curator som har kommit av sig i karriären efter barnafödande och pandemin. Egentligen tror jag att hon är ganska nöjd, men precis som många andra som närmar sig fyrtio börjar hon ifrågasätta sin livssituation. Är det såhär det ska vara nu, var det här allt? När hon lär känna Niall som jobbar på gården får hon ännu större anledning att fundera över vad hon egentligen vill ha och vem hon är när hon inte måste ta hand om barnen.

Varför blev hon huvudperson i din roman?

Det allra första jag skrev i den här romanen var inledningsscenen, där en kvinna simmar i havet. Jag såg framför mig våtdräkten och det karga landskapet. Från början visste jag inte vem hon var, bara att hon inte kom från ön. Hon intresserade mig, vad hade hon där att göra? Och sen växte resten av texten fram utifrån henne.

Varför heter boken Utanför revet?

Vid havet, där Claire och hennes familj bor, finns ett rev som bildar en skyddad vik där hon simmar. På revet bor en grupp sälar och utanför går vågorna höga, strömmarna är starkare där. I romanen börjar Claire längta efter något annat. Hon håller sig innanför gränsen, men hur länge klarar hon av det? Och var går egentligen gränsen någonstans?

Det skotska landskapet spelar en viktig roll i berättelsen, hur kommer det sig att romanen utspelar sig där?

Jag bodde på Isle of Mull en period för lite mer än tio år sen. Jag hade precis släppt min första roman och tanken var att jag skulle skriva på bok nummer två, det som långt senare blev Elise och allting därefter. Istället gick jag långa promenader och skrev osorterade texter om alger, får och tidvattnet. Fröet till den här romanen måste ha grott i mig sedan dess, för när jag väl började skriva var det som att öppna en dammlucka.

Foto: David Brohede

Din förra bok, Elise och allting därefter, handlar om tre generationer kvinnor under och efter andra världskriget. Finns det något släktskap med den nya romanen?

Både Utanför revet och Elise och allting därefter berör ämnen som livsval, kvinnorollen, moderskap, kärlek. Men där Elise spände över flera generationer och handlar om större, livsomvälvande händelser är Utanför revet mer inzoomad. Vi får följa Claire under ungefär ett halvår, ett utsnitt i tiden, där relationer och det som händer runtomkring påverkar henne. På sätt och vis tänker jag att Utanför revet har mer gemensamt med min debutroman Gracie, i tempo och stämning, men också i och med att platsen har en så viktig roll i båda romaner.

Detta är din tredje roman, men du har ett annat jobb också. Berätta lite om dig själv.

Till vardags arbetar jag som psykolog. Jag bor i Vällingby utanför Stockholm tillsammans med min familj och försöker hitta balansen mellan psykologjobb och skrivande. Jag tycker att det är spännande med människor, hur de tänker och väljer och varför de gör som de gör. Romanens Claire fattar beslut som är logiska i stunden, men som i slutändan kanske ändå blir fel, men jag vet inte om hon hade kunnat göra annorlunda. Det blir kanske upp till läsaren att bestämma.