Jenny Holmqvist: ”Haverier är alltid intressanta”

Det är den glödheta sommaren 1999. Sextonåriga Selene tillbringar en månad på Mallorca tillsammans med sin mamma och mammas nya pojkvän. Jenny Holmqvists andra roman Strålarna är en suggestiv skildring av en mor- och dotterrelation.

Berätta lite om dina huvudpersoner! Hur ser deras relation ut?

Foto: Ida Borg

Relationen är ganska långt ifrån en klassisk förälder-barn-relation. Annie har ett stort behov av att inte känna sig gammal, eller allt för vuxen kanske, och vill till exempel inte bli kallad mamma av Selene. Selene å sin sida har egentligen ganska stort överseende med Annie. Annie är en mamma som bjuder på äventyr, och det har i många år tvinnat dem samman. Men den sortens relation har, visar det sig, även sina brister.

Vad är det för erfarenheter du har velat gestalta?

För mig är relationen mellan Selene och Annie bokens kärna, och jag har velat vrida och vända på den. Undersöka komplexiteten. Som strax fyllda 40 har jag nog själv både Selenes och Annies erfarenheter i mig. Jag har tänkt mycket på hur det är att befinna sig i den manliga blicken – men vid en tid då det begreppet inte var på allas läppar. Både Selene och Annie är objekt, ofta även i sina egna blickar. Vad gör det med en? Och vad gör det med ens relationer?

Intresset för film, särskilt klassiker som "Linje Lusta", "Herrar föredrar blondiner" och "Sunset Boulevard" spelar roll i berättelsen, hur kommer det sig?

Jag är filmfantast och har liksom Selene alltid gillat guldålder-Hollywood. Tematiskt finns det många trådar mellan romanen och de filmer som förekommer i boken. Men jag har tillåtit mig att leka med filmerna. Sedan finns ju Annies havererade skådespelarkarriär, önskan om att bli en av de där bländande filmstjärnorna. Haverier är alltid intressanta.

Varför har du förlagt handlingen till 1999?

Det året var jag själv i Selenes ålder, och det var en speciell tid på många vis, inte minst eftersom millennieskiftet stod för dörren. Allt som skulle förändras då, bli annorlunda. Jag tycker också att det är en intressant tid ur ett kvinnoperspektiv. Girl power-konceptet hade slagit några år tidigare, samtidigt som kroppsidealen var rätt extrema, flera stora tidningar började med avklädda omslagstjejer och utvik. Jag har funderat mycket på den tiden, hur det egentligen var att växa upp då, vad som formade oss.

Varför heter boken" Strålarna"?

Jag tänker mig många betydelser för ordet. Det är strålarna, solstrålarna, som jagar Selene genom boken. I romanen möter Selene en kille som heter Sun, som förstås också alluderar på titeln, och som får en viktig roll i handlingen. Sedan handlar det om Annies bländande skönhet, och vikten av att få stanna i strålkastarna. Men det är även en lek med ett annat ord, stålar, som onekligen har en stor betydelse i boken.

Stora delar av boken utspelar sig på Mallorca, vad är det för miljöer du skildrar?

Handlingen äger till stor del rum i Sóller och hamnstaden Port de Sóller på Mallorcas västkust. Jag tycker att Mallorca är en spännande plats, med sin långa historia av semestrande svenskar – det var till exempel dit en av familjens första utlandsresor gick när jag var barn. Sóller är särskilt intressant tycker jag, då den staden både utstrålar något genuint pittoreskt, exklusivitet, och samtidigt ger den där känslan av turistiskt lurendrejeri. Vad är vad, kan man fråga sig.

Din förra bok, "Drift", spänner över flera generationer från 40- till 80-tal. Finns det något släktskap med den nya romanen?

För den som läser noga gör det det! Böckerna är olika på många sätt, inte minst formmässigt och tematiskt, men jag tänker mig ändå att de finns i samma universum. Mer än så avslöjar jag inte.

Detta är din andra roman, men du har ett annat jobb också. Berätta lite om dig själv.

När jag inte skriver arbetar jag som grafisk formgivare och originalare. Jag tycker om att växla, de är båda kreativa yrken men på helt olika sätt. Fast jag har i och för sig fått höra att jag skriver visuellt, filmiskt, så ett visst släktskap kanske det finns ändå … För mig är till exempel alla miljöer i boken väldigt tydliga när jag skriver ner dem, så jag har nog helt enkelt tecknat fram allt i huvudet först.