Catharina Ingelman-Sundberg avslutar sin hyllade bokserie om den kaxiga Pensionärsligan

Antika guldmynt, förlista skepp och massor av champagne sätter punkt för Catharina Ingelman-Sundbergs prisbelönta serie om Pensionärsligan. Nu i höst är hon aktuell med Det rånar sig nog, en bok om rån, vrak och champagne där Pensionärsligan begår brott för att hjälpa människor som har råkat illa ut i samhället.

Foto: Caroline Andersson Renaud

Catharina Ingelman-Sundberg har fått stor uppmärksamhet för sina böcker om det tuffa pensionärsgänget. Böckerna har sålt i miljoner världen över. Med sina galna upptåg och sin livsbejakande attityd har de tagit läsare i alla åldrar med storm både här hemma, i Arabvärlden, Europa, Asien och Kanada. Bokserien är utgiven i mer än fyrtio länder och har sålt i över två miljoner exemplar världen runt.

Catharina är marinarkeolog och journalist och jobbar numera heltid som författare. Under femton år utforskade hon allt från vikingaskepp till holländska ostindiefarare, något som har satt prägel på den nya boken. Pensionärsgänget Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta letar efter vrak, jagar stulna vrakfynd och gillar fällor för kriminella samtidigt som de själva jagas av polisen. Och så startar de förstås sin egen bank för att kunna begå de riktigt stora brotten.

Vilka är medlemmarna i Pensionärsligan?

De kriminella pensionärerna är tre kvinnor och två män som i besparingstider flytt ålderdomshemmet och istället blir bovar för att få det bättre i fängelset. Vid sina rån och stölder använder de inga vapen, inget våld och stöldbytet ger de till de fattiga som moderna Robin Hood.

Pensionärsligan har engagerat sig i åldringsvården, finansvärlden och glesbygden. Vad handlar den nya boken om?

I Det rånar sig nog tar sig gänget an det moderna AI och robotsamhället. Vännerna upprörs över en kall värld där människor mest sms:ar, skickar emojis och låter beslut tas av robotar, istället för att man pratar och träffas. Men gänget gör det bästa av situationen och använder både självkörande bilar och robotar när de begår brott. Allt för att anpassa sig i tiden.

Hur känns det att avsluta en sådan omåttligt populär bokserie?

Sorgligt. Gänget är som goda kompisar och nu undrar jag om jag kan vara utan dem. Jag och min publik skrattar och vi behöver glada, underhållande böcker. Om något vansinnigt händer i framtiden, måste jag kanske återuppliva dem igen…

Vad är den viktigaste lärdomen du fått som marinarkeolog?

Under de 14 marinarkeologiska expeditioner jag deltog i runtom i världen lärde jag mig om hur människor jobbar och interagerar tillsammans. Till slut blev människorna mer spännande än vraken. Som expeditionsledare i Australien på öde öar i Indiska oceanen hade jag dessutom geologer, biologer, lantmätare, konservatorer, tekniker m.fl. yrken på mina expeditioner. Då fick jag lära mig av dem och deras yrkeskunskaper – något jag har haft användning för i hela livet.

Varför ville du skriva om fynd på havets botten i den avslutande delen?

Det är helt enkelt så spännande! Jag kom plötsligt på att jag inte alls använt mig av marinarkeologin i mina tidigare böcker om Pensionärsligan. Och vrakfynd kan man ju stjäla nu när bankerna inte längre har några kontanter. Dessutom har jag t.ex. dykt på Silverskeppet och jobbat på Norskt Maritimt museum där en av stölderna utspelar sig.

Det rånar sig nog har utgivningsdag 1 september.

Recensionsexemplar och intervjuförfrågningar:

Marie Jungsand, pressansvarig, marie.jungsand@bonnierforlagen.se, +46 76 542 80 74