Simon Beckett

Simon Beckett arbetade som fastighetsskötare innan han sadlade om och blev journalist i början av 1990-talet. Han har skrivit för flera stora brittiska tidningar, till exempel The Times, The Daily Telegraph och The Observer. Han lever i Sheffield tillsammans med sin fru.
Uppslaget till Dödens kemi fick Beckett 2002 när han besökte Knoxville i Tennessee, USA, för att skriva en artikel om The National Forensic Academy (NFA). En institution som bland annat har inspirerat upphovsmakarna till tv-serien CSI och vars syfte är att ge poliser och kriminaltekniker en realistisk träning i det som kan vänta dem ute i verkligheten.

Författarintervju inför att boken DÖDENS VISKNINGAR kom ut 2009.
Bor:
Sheffield, i staden jag föddes. Jag har bott på flera andra ställen men det är något som ständigt drar mig tillbaka till den gamla stålstaden.

Familj:
Gift med Hilary.

Jobb:
Jag har gjort allt från att renovera hus till att spela slagverk i ett rockband. Men det bästa var när jag jobbade som engelsklärare i Spanien. Jag gjorde precis som Hemingway och tog med mig skrivmaskinen för att ta reda på om det kunde bli en författare av mig. Jag satt på min balkong med utsikt över havet, en fantastisk skrivarlya.

Genombrottet:
Att min första roman blev handplockad ur förlagets spontanmanushög. På 24 timmar gick jag från att ha vara en drömmare till att ha ett riktigt bokkontrakt och en egen litterär agent. Det kändes helt overkligt.

Karriärens höjdpunkt:
Att få besöka The Body Farm i Knoxville Tennessee. Det är den enda plats i världen där de använder riktiga mänskliga kadaver i utbildning av rättsmedicinare och forskning. Jag var där för att skriva en tidningsartikel men det var detta besök som gav mig inspiration till min första bok om David Hunter, Dödens Kemi.

Lågvattenmärke i karriären:
Allt för många för att nämnas här och nu.

Favoritdeckarförfattare:
Raymond Chandler och Peter O'Donnell. Det är dött lopp mellan dem.

Hemlig last:
Science fiction-filmer.

Okänd talang:
Söker fortfarande efter en.

Det värsta med att skriva:
Hela första utkastet.

Det bästa:
När man börjar knyta ihop säcken, och vet att boken är så gott som klar.

Om Sverige:
Jag var på bokmässan i Göteborg i år och hade ett par underbara dagar.

Om Dödens viskningar:
Det är den tredje boken om David Hunter och den första som utspelar sig utanför Storbritannien.

Om nästa bok:
Jag tycker inte om att prata om mitt skrivande när jag är mitt i det. Men jag skriver på en ny David Hunter-bok. I den nya boken kommer vi äntligen att få lära känna David och hans förflutna bättre.