Ett trettiotal vitt skilda människor samlas på ett värdshus i Southwark i London och är på väg att företa en pilgrimsfärd till katedralen i Canterbury. De kommer alla från olika bakgrunder och stånd i samhället, men bestämmer sig för att gemensamt fördriva tiden på den långa resan. Alla pilgrimerna får berätta fyra berättelser var – två på ditvägen och två på hemvägen. Berättelserna blir lika olikartade som sina berättare: hövisk romantik från riddaren, helgonberättelser från abbedissan och grovkorniga verser från den försupna mjölnare.
Hos Geofferey Chaucer finns medeltidens värld förenad med den gryende renässansens. Här finns högt och lågt sida vid sida. Det tragiska och skrattretande växlar med samma naturlighet som hos livet självt.
Geofferey Chaucers humoristiska Canterburysägner skrevs på 1300-talet och räknas till den brittiska litteraturens riktigt stora och betydelsefulla verk. Tillsammans med Tusen och en natt och Boccaccios Decamerone hör den till de verkligt stora berättelsesamlingarna som fortsätter att fascinera än idag.