"Minnena. Det var på natten de kom. De blev som tydliga drömmar, hon kunde ta på dem, lägga sig i dem, låta sig omsvepas av dem, känna dofterna. Minnen är drömmar från ett liv av dofter, lukter, blod, eld, smärta och njutning." Romanens Ingrid är nittiofyra år. Hon föddes år 1256 och väntar nu på döden. Året är 1350 i Vreta kloster. Likt en upptäcktsresande går hon in i minnets landskap och återuppväcker händelser och skeenden som hon varit i, än som dotter till en storman, än som kärleksrymling; som ung; gammal, som filosof, som ledare och abbedissa, som livsnjutare. En längtan driver henne. Det är att få återförenas med den enda man hon älskat. Hon längtar efter att få dö. I minnets kloster leder hågkomsten till associationsbanor som i sin tur öppnar nya minnen. Hon är fjorton år, trettio eller åttio i sina minnen. I och med hennes längtan att åter få möta den älskade som varit död i många år börjar något ske. Upplösningen från livet inträffar gradvis och hon möter honom varje natt. Men innan Ingrid får lämna jordelivet har hon ansvar för att utföra några uppdrag.