”Debutanten Kristofer Ahlström hanterar sitt stoff med balans och mognad. Hans berättelse skimrar i flera skikt. ... skildringen av relationen mellan Jonas och bokens dysfunktionella 'jag' tillhör det finaste jag överhuvudtaget läst om vänskap. Mycket beror det på själva gestaltningsförmågan, att Ahlström hela tiden förmår antyda exakt rätt saker på exakt rätt ställe i exakt rätt utsträckning. ... Åh, den här boken, jag slår igen den efter avslutad läsning med insikt om att jag kommer att läsa den igen, inte bara en gång utan flera.”
Sydsvenskan

”Kristoffer Ahlström är debutant som romanförfattare vilket är mysteriöst med tanke på hans förmåga att skriva. Hans språk är rent märkvärdigt. Det är enkelt, självklart, samtidigt genomlyst och skimrande, sätter hela tiden avtryck i läsarens huvud, utan att det går ut över handlingen.”
Leif G W Persson, Expressen

”Drabbande debut om hembygd ... utomordentligt väl skriven, med ett sökande bildspråk som varken känns manierat eller trött.”
Dagens Nyheter

” … det var mycket länge sen jag läste en så magnifik debutant. Om man bara har tid eller lust för en enda läsupplevelse i år, så är det denna bok man ska koncentrera sig på. Det är faktiskt stor litteratur. Mycket imponerande.”
Alex Schulman, Aftonbladet

” ... den här romanen läser jag inte i första hand för att bli klokare på bitterhetens psykologi, utan för det vackra och intelligenta språket och Ahlströms förmåga till stämningsskapande och miljögestaltning. Dessutom är både vänskapsskildringen och porträttet av mamman direkt utsökta.”
Expressen

”Kristofer Ahlströms debutroman är en pärla. ... Språket skimrar och människorna kommer smärtsamt tätt inpå läsaren i denna skildring av ett Gotland bortom turistparadiset, en plats som håller på att försvinna. Det handlar om sorg och desperation men också om djup vänskap mellan män, och om kärleken mellan en udda mamma och hennes trasige son.” (Betyg 5)
Amelia

”... vacker Fårö noir med täta Caspar David Friedrich-stämningar.” (Månadens lästips, april 2011)
Nöjesguiden

”En roman att bli glad av, är det. ... Det är en god text. Den har inte vattenkammats och väluppfostrats, utan bara älskats och omvårdats till att bli så här … bra. Det känns. Och det går att smaka på den gotländska naturen, att känna grabbhjärtat slå, och jag blir helt enkelt – med Kristofer Ahlströms ord – lite ’hög på det barmhärtiga och blida’.”
Elle

”Journalisten Kristofer Ahlström skriver så där bra att man blir lite lätt avundsjuk.”
Chic

”Framför allt imponerar skildringen av relationen mellan mannen och hans mor. Tillbakablickarna på uppväxten är otroligt starka men också oroande. Överallt smygs små detaljer in i texten, försiktiga anmärkningar som skapar osäkerhet och får läsaren att undra. Det är skickligt gjort och det laddar romanen med spänning. Även språket förtjänar en eloge. Bilderna är lika överraskande som precisa. Nedtonat och avskalat tillåts språket visa hela sin vighet och styrka – något som gör Bara någon att straffa till en synnerligen välskriven och läsvärd debut.”
Bohusläningen

”Starkast är närvaron, nukänslan i det sommarheta Fårö som är skådeplatsen för berättarjaget som i sin vilsenhet sakta men säkert går överstyr i sin något granatchockade tillvaro. ... Ahlström skapar trots allt något alldeles eget. Berättarjagets inre röst är lätt att tro på (och lyssna till) och på plussidan ligger också gestaltningen av vänskapen med barndomskompisen Jonas, liksom beskrivningen av den friktion som i alla tider funnits mellan sommargäster och fast och glesnande urbefolkning ...”
Östgöta Correspondenten

”Kristofer skapar intensiva bilder som inryms i ett kosmiskt kretslopp. ... Bara någon att straffa erbjuder det skydd från verkligheten vi tillfälligt kan behöva och säger något om vad förlusten av barndom, förälder och hem skulle kunna göra med oss.
Det här är helt enkelt den bästa debut jag läst på mycket länge.”
Västerbottens Folkblad

”Kristofer Ahlström skildrar ett ångesttillstånd med drastisk humor. Jag känner igen tonen från författaren Hans Gunnarssons romaner. Här finns samma halvstolliga manliga huvudperson med sin självupptagna Don Quijote-strid, samma halsstarriga berättarstil, samma besök i provinsen. Ja, det är verkligen mycket bekant. Och lika väldisponerat. Men Ahlström har en annan röstmelodi. Han målar ett mättat och laddat barndomsland med stämningar från sommardåd som i Stephen Kings ’Stand by me’. Han återtar trotsigt naturen – martallarna, enbuskarna, kaveldun och trollsländor ...”
Arbetarbladet

”Romanens kritik mot den likriktning pengar och kapital medför, på bekostnad av egenart och bevarande, är bra integrerad i skeendet, och skildringen av huvudpersonens symbiotiska förhållande till den allt annat än helgonlika modern är rörande, men på behörigt avstånd till det sockriga. Kort sagt, en lyckad debut av Kristofer Ahlström.”
Svenska Dagbladet

”Bokens tempo är ganska snabbt vilket passar bra. Som läsare förstår man att huvudkaraktären befinner sig i någon slags chock över sakernas tillstånd och handlar i affekt. Och sådant kan inte planeras. Inte heller i en roman om känslan ska förmedlas effektivt. ... Nutid och dåtid vävs samman i romanen. Det är skickligt gjort ...”
Borås Tidning

”Bara någon att straffa är en finstämd och sorgsen berättelse om ännu en av dessa svenska utanförbygder, där människor tvingas bort från hus och hem, i vilka deras förfäder har bott i generationer.”
Aftonbladet

”Tanken på att det måste finnas någon som ska betala för hans mors tragiska livsöde och död, växer sig allt starkare och det som i början är en sorgesam barndomsskildring utvecklar sig snart till en förtätad thriller. ... Kristofer Ahlströms svarta, lite grabbexistentialistiska debut gestaltar inre konflikter och deras yttre motsvarigheter. Huvudpersonens sorg och känsla av att allt det gamla, viktiga och äkta går förlorat är också samtidigt en elegi över en ö där det blir allt svårare att vara permanent bofast. ... ’Bara någon att straffa’ är i första hand en skicklig samtidsskildring inifrån det så kallade paradiset.”
Helsingborgs Dagblad

”Frilansjournalisten Kristofer Ahlströms debut är både suggestiv och imponerande, genom att konsekvent behålla huvudpersonens perspektiv blir det destruktiva beteendet rent av rimligt.” (Betyg 4)
Tara

”Journalisten, bloggaren och framför allt guten Kristofer Ahlström granskar i sin debutroman hur kapitalstarka fastlandsbor lägger beslag på hans hemö och tvingar ortbefolkningen till ett liv i marginalen. Bokens huvudperson är på hembesök för att begrava sin mor och sälja det ärvda sommarhuset när han inser att han måste ta strid mot profitörerna och återerövra sin hembygd. En stark och nostalgisk debut om den klassiska motsättningen mellan nyrika nollåttor och nerdekade hillbillies.”
Café

”Kristofer Ahlströms debut får klassas som ett av höstens måsten. Bara någon att straffa kretsar kring hämnd. Bokens huvudperson återvänder till sin barndomsö Gotland efter att hans mamma gått bort. Ilskan och sorgen över allt som hänt gör att han blir alltmer instabil och han ger sig ut på ett förvirrat och våldsamt hämningståg. En toppendebut!”
Vecko-Revyn

”Han använder språket på ett sätt som är bitvis bländande och nästan suggesterande. Även om det finns en hög med barndomsskildringar av det här slaget, så finns det tillräckligt mycket som är alldeles väldigt unikt och som gör den här romanen till ett stycke fantastisk litteratur.”
Bokhora.se

”Smack! Som en smäll på nosen sitter Kristofer Ahlströms debut, rätt i fejset på glesbygdssvamlare och rikingar med hajkäftade stadsjeepar och nya trädäck runt huset. ... Kristofer Ahlströms analys av Det Nya Landet är lika träffsäkert elak som välformulerad. Men historien handlar egentligen om en lite udda pojke som blivit en lite konstig ung man. ... Kristofer Ahlströms ögon betraktar landskapet med stor kärlek. Det är snudd på sublimt.”
Hela Gotland

”Bara någon att straffa är en intresseväckande debutroman. Det finns en poetisk långsamhet i de språkliga beskrivningarna som få debutanter lyckas uppnå. Istället för att begagna sig av den sedvanliga kärvhet som många unga debutanter finner så tilldragande, låter Kristofer Ahlström texten finna sin egen rytmik. Språket andas friskt, men det är aldrig tal om överflödig garnityr.”
Kulturdelen

”En av årets finaste svenska romaner. Kristofer Ahlström gestaltar i sin debutbok en skadad pojke som växer upp till en störd man och tar hämnd på dem som stal hans barndom. "Bara någon att straffa" är en skildring inifrån av psykisk rubbning men Ahlström visar också hur kränkningar föder fanatism.”
Amelia