"Kim Leine har ett fullt utvecklat, nyansrikt språk ... Det är en gåta att han inte redan har utsetts till mottagare av Nordiska rådets litteraturpris."
Kristianstadsbladet

"Med säkert anslag, gott handlag och njutbar stil gestaltar Leine - alldeles som i den drabbande debutboken Kalak - både människor och miljö på ett övertygande vis ... Resultatet är anslående. En god läsning väntar."
Norrköpings Tidningar

"Livet nära naturen och även tomheten återger Kim Leine med kärlek. Hans styrka ligger i beskrivandet av skiftande situationer, och effekten ligger i den spänning han åstadkommer, och i hans beskrivningar innefattas allt väsentligt. En tillvaro där ständigt skiftande bilder av det hårda livet, sorg och glädje, hopp och förtvivlan smälter samman till ett odelbart helt, som vackra iskristaller."
Borås Tidning

"Tunu är ett epos, förtätat på knappt 300 sidor. Ordet magnifik snuddar förbi. Ni vet, när själva texten förvandlas till en stämning." LitteraturMagazinet

"... förmågan att skildra det allmänna i det särskilda, och det särskilda i det allmänna, är en gåva som är få berättare förunnad. Kim Leine har den definitivt. ... Trots att Kim Leine är en sådan skicklig skildrare av såväl karaktärer som miljöer, är det ändå inte det som imponerar mest med Tunu. Det är romanens komposition."
Upsala Nya Tidning

"Leine lyckas även han hålla samman berättelsen; han spinner skickligt sina trådar kring den danske, något instabile sjuksköterska som kommer till samhället för att plåstra om de sjuka. ... Leines fina språk påminner en del om den danske författaren Jens Christian Gröndahls. Vissa meningar vill man läsa om och njuta av."
Svenska Dagbladet

"Här finns inga försök till lättgenomskådad lättförståddhet. Vi blickar ut ifrån ett öga som kan beskriva och sätta sig in i det som betraktas, men aldrig riktigt bli en del av det. Det hedrar Kim Leine att hans ambitioner har varit att göra rättvisa åt ett sätt att leva och de människor som lever så, snarare än att ockupera ett samhälle med en mästrande postkolonial överblick."
Dagens Nyheter

"Kim Leine berättar återhållsamt, i små stötar och fragment. Stramt och vackert, utan överflöd. Ett språk som passar det grönländska temperamentet."
Östgöta Correspondenten

"Kärleksfull och osentimental skildring av luggslitna, utsatta människor i ett isolerat litet samhälle på Grönland. ... Boken ångar av sex, våld och alkohol men också av kraft och imponerande överlevnadsförmåga."
Aftonbladet

"... Leine har hittat ett bra tonläge mellan distans och inlevelse. Genom hans historier stiger en tydligt förnimbar jordvärme ... hans lugn är lugnet hos en författare som är säker på sitt ämne."
Göteborgs-Posten

"I Kim Leines nya roman framträder Grönland i sin verkliga, vidsträckta form. ... I en lyckad kollektivroman förpliktigar varje porträtt och Kim Leine skriver fram den mest perifera sophämtaren med varsamhet. Stilen är återhållsam men gör graciösa utfall." Sydsvenskan

"Leine anstränger sig för att ge en sannfärdig bild av det östgrönländska livet, ömsint men inte förskönande, osminkad men inte förminskande, och hans historier är fängslande att ta del av."
Helsingborgs Dagblad

"Osannolika historier, underbar humor, karg ödslighet och ett bultande berättarhjärta. ... en riktigt stor roman." Kommunalarbetaren

"De enskilda berättelserna rymmer både dramatik och dråplig humor i en anda som påminner mycket om Mikael Niemis skildringar från svenska Norrbotten."
Linköpings Tidning