På Kuba var Máximo professor. Här i Miami drev han en restaurang. Han känner sig som hunden i anekdoten, han som sa: "Det må så vara att jag är en obetydlig liten byracka här i Amerika, men på Kuba var jag en schäfer."     I sin prisbelönta och mycket uppmärksammade debutbok berättar Ana Menéndez om exilkubaner som drömmer sig tillbaka till de prunkande trädgårdarnas Havanna, såsom staden såg ut på 1950-talet. Doften av hibiskus och gardenia blandas med karibisk sjöbris. Ana Menéndez skildrar tillvaron i ett immigrantsamhälle: hur man idealiserar det som har varit, för att klara av att leva i nuet. Hon skriver om den plåga det är att inte kunna bo i det land där man har sina kulturella rötter.     På Kuba var jag en schäfer är berättelser fyllda av färgstarka episoder och tragiska människoöden, skrivna på ett tropiskt klorofyllrikt, poetiskt och temperamentsfullt språk.