G8 … George Bush … Rebus … Juli 2005. G8:s ledare är samlade i Skottland. Dagliga demonstrationståg och kravaller sätter polisen under hård press.    Kriminalkommissarie John Rebus är ute i kylan men hamnar åter i hetluften när man hittar kopplingar mellan en politikers självmord och en seriemördare på fri fot. Myndigheterna vill omedelbart mörklägga utredningen av rädsla att det ska överskugga det globala mötets betydelse.    Rebus är en man som sällan håller sig till reglerna, och när hans kollega Siobhan Clarke tar upp jakten på den ordningspolis som överfallit hennes mor, ser det ut som om Rebus och Clarke hamnar på varsin sida av konflikten.    I de dödas namn, som utspelar sig under en av de mest förödande veckorna i modern brittisk historia, bjuder på en explosiv intrig fylld av spänning och politik.    Uppslaget till sin nya kriminalroman fick Ian Rankin sommaren 2005 när de skotska medierna översvämmades av skrämselartiklar inför det kommande G8-mötet. Rankin förstod omedelbart att G8-mötet skulle var ett intressant inslag i en intrig. Han lekte vidare med tanken och på John Rebus roll i händelseförloppet. Rebus överordnade skulle göra allt för att hålla en orosmakare av Rebus kaliber utanför polisarbetet.    Under det veckolånga G8-mötet förde Ian Rankin anteckningar och samlade intryck. Därefter lämnade han Edinburgh för att semestra i Black Isle, ett område norr om Inverness. Här besökte han Clootie Well – en egendomlig plats som gjord för att dumpa en kropp. Men Clootie Well låg för avlägset, så Rankin beslöt att förflytta platsen till Gleneagles där G8:s ledare möttes. Plötsligt hade Rebus en anledning att besöka G8. Nu var intrigen i full gång …    När Rankin bläddrade igenom sina anteckningar upptäckte han att några demonstranter hade bestigit Edinburgh’s Carlton Hill för att hedra de människor som mist sina liv under Irakkonflikten. De kallade ceremonin ”Naming the Dead”. Och tack vare dem hade Rankin en titel på romanen. Ytterligare nio månaders skrivande väntade dock innan han kunde slutföra I de dödas namn. Men Ian Rankin är nöjd med resultatet – dödligt nöjd.