Emeli Mårtensson: "Startskottet för själva berättelsen var nog en klassisk mitt-i-livetfundering"

Katastrofen nalkas på paradisön Lipari. Det känns oroligt redan på första sidan i Emeli Mårtenssons debutroman Lipari. Monika, Piero och deras femåriga dotter Frida har precis landat i Italien och är på väg ut till ön Lipari där de ska tillbringa en lång läkande semester. Här berättar Emeli mer om boken, vad hon velat skildra och om filmen Strombolis betydelse.

Emeli, hur mår den här familjen?

Foto: Gabriel Liljevall

Inte så bra. Förhoppningen är att den här resan ska ändra på det, men det är svårt att resa ifrån djupgående problem. Romanen handlar om svenska Monika och italienaren Piero som blev himlastormande kära i ett annat liv när de båda jobbade inom filmbranschen i Rom.

När vi möter dem har det gått femton år, de bor i Sverige med dottern Frida. Monika är numera en författare på dekis medan Piero har fått lägga konstnärsdrömmarna på hyllan för att försörja familjen. Fridas födelse utlöste en oro hos Monika som bara växer sig större och nu självmedicineras med oändliga glas iskallt vitt vin. Monikas ängslighet speglas i Frida som maniskt samlar och sorterar allt hon kommer över; kritor, stenar, snäckor …

Dotterns tvångsmässiga beteende blir för Monika en one-way-ticket mot katastrofen och de båda befinner sig i en nedåtgående spiral som accelererar allt snabbare. Dessutom måste de trippa på tå för att inte Piero ska få utbrott. Så frustrationen växer hos alla!

Vad är det för erfarenheter du har velat skildra?

Att rädslan för katastrofen faktiskt kan vara det som kickar igång den. Att katastrofen kan behövas för att förändring ska kunna ske. Men framför allt hur man kan leva i varsin bubbla trots att man delar liv. Jag har försökt gestalta hur man genom att få känna på den andres erfarenheter kan finna förståelse, och en väg in till varandra.

Den vulkaniska ön Lipari är viktig för berättelsen. Berätta lite om den här platsen och varför historien utspelar sig där.

Det är såklart en ljuvlig plats vars svåråtkomlighet gör den autentisk och inte speciellt dyr att leva på. Jag har varit där flera gånger under åren jag bodde i Italien. Lipari är den första längre text jag skriver och det var faktiskt platsen i sig som kickade igång lusten. Jag ville stanna där i soldiset bland kaktusarna och de karga vulkaniska klipporna, i tanken. Handlingen är också löst baserad på filmen Stromboli från 1950, med Ingrid Bergman i huvudrollen. Den utspelas på grannön och har en liknande dramaturgi med vulkanen som fond, som ett ständigt överliggande hot.

Hur kommer det sig att du har skrivit den här romanen?

Startskottet för själva berättelsen var nog en klassisk mitt-i-livet fundering kring vad som egentligen betyder något. Räcker det med en underskön plats, mat och vin och goda vänner för att må bra? Svar: Nej. Och vad gör man då?

Detta är din debutroman, men du har ett annat jobb också. Berätta lite om dig själv.

Jag jobbar som kreatör; formgivare av kläder samt illustratör, framför allt av textila mönster. Detta varvar jag med skrivande. Skrivprocessen är så mycket mer direkt och jag gillar ensamarbetet som finns i skapandefasen. Att fyllas upp av berättelsen och dess karaktärer som blir så levande att man verkligen känner dem. Jag har bott många år i Italien och är på väg tillbaka till Rom för en längre period till hösten. Nu under helt andra förutsättningar än när jag var yngre eftersom jag har familj. Jag ser fram emot kaoset, språket och allt det vackra. Att tvingas släppa lite på kontrollen och perfektionen som jag känner genomsyrar Stockholm. Att på helgen kunna dra till Elba istället för Torö. Ja, omväxling förnöjer.