Sol, sangria och flamenco när svenska feelgoodikonen är aktuell med ny serie

Åsa Hellberg tar genom sina karaktärer med oss på en resa till solen, sangrian och flamencon i Spanien. Hon är i sitt esse i aktuella España por favor – första delen i en ny serie. "Alla vill väl till Spanien”, sa en av Åsas väninnor (63), och så föddes idén till den här berättelsen i upptempo om tre kvinnor, som med hjälp och stöd av varandra vågar det som många andra kanske bara drömmer om.

Törs de verkligen överge den norrländska tryggheten?

I España por favor möter vi tre väninnor: en änka, en pensionär och en egenföretagare, som alla är i 60-års åldern och behöver något nytt i livet. De bor i den lilla orten Fjällfors, ett samhälle där invånarnas historia sitter i väggarna. När en av kvinnorna lägger fram den nygamla idén om att flytta till Spanien, ställs lockelsen av ett äventyr mot rädslan att lämna det trygga norrländska samhället. Törs de verkligen överge snö och mygg? Vägen mot Spanien blir långt ifrån smärtfri och de tre kvinnorna möter utmaningar de inte kunnat förutse, men utan vänskapen, galghumor och en och annan ande hade allt blivit långt mycket svårare. Man kan inte gräva ned sig när livet är så mycket roligare ovan jord. Kanske behöver man vara sextio för att förstå det.

Tre jubileum

Det är femton år sedan debuten med Casanovas kvinna och det mer att fira. España por favor är Åsas tjugonde bok och för tio år sedan gav hon ut sin första bok på Bokförlaget Forum.

Åsa, hur känns det att fira 15 år som författare?

Det är ju helt galet att tänka på hur det var då, mot nu. Då, en stressad utarbetad ensamstående mamma som flängde mellan Farsta och det stora företaget i Upplands-Väsby i snöstormar och alltid med andan i halsen. Det är med det glasklart i minnet som jag kanske mer än många andra inte räknar år utan snarare det liv jag har fått tack vare mina böcker. 15 år av det livet … vilken ynnest!

Foto: Peter Knutson

Vad är bakgrunden till den här nya serien?

Jag har ju en förkärlek för väninnor. Herregud, vad gjorde man utan dem? Det är ett återkommande tema i mina böcker att ha någon av samma kön att luta sig mot. Jag ville skriva en rapp upptempohistoria om kvinnor i min egen ålder. Kvinnor på 60 beskrivs emellanåt som ”äldre”. Dumheter, naturligtvis. Vi får inte ens gratis vaccinationer. Däremot har vi svårt att få banklån ”för du närmar dig pension.” Själv planerar jag att bli 100 år, och det gör karaktärerna i den här serien också. Vi får låna pengar av varandra istället för banken de kommande 40 åren.

Varför just Spanien?

Idén från början var nog att de skulle stanna på samma gata i Fjällfors (en fiktiv norrländsk by). Men när en väninna sa ”alla vill väl till Spanien”, så var resan dit given. Och mina karaktärer passar bättre i Torrevieja än i Marbella. Det hade blivit en helt annan bok (tristare, förmodligen) om det var dit de ville flytta.